Vem är jag 2.0
Bestämde mig för att bli blond på värsta möjliga tid: När jag ska vika som danslärare.
Mörk en vecka, ljus den andra = KAOS i barnhjärnor.
Inte bara på dansen heller, utan på parkouren också.
Detta hände igår på träningen efter ca en halvtimme:
Barn: Vem är du egentligen?
Jag: Va? Ellen heter jag ju..
Barn: Men vem är du? Jag känner igen rösten men inte dig.
Jag: Men jag är ju här varje vecka?!?!
Barn: ...........
Där står jag, i en gymnastikhall varje onsdag och lär ut "parkour", blir sparkad i ansiktet och lyfter tungt, och ungarna känner inte igen mig pga ändrad hårfärg. Förolämpning deluxe.
Kommer aldrig mer ha dåligt samvete för att jag inte kommer ihåg namnet på EN av 120 barn jag träffar i veckan, då dom inte kan komma ihåg mitt namn på parkouren när vi är 5 tränare. 4 av oss är tjejer....
Ehehehe
"I hate drama..."
FredagsGIFarrrr
Blottarn
Så jag och Martin stod i köket och lagade mat igår.
Jag ville byta om till mina mjukisar som låg på övervåningen och som den tOkA man är drog jag ned byxorna till knäna i köket och började gå mot övervåningen. Precis när jag passerat hallen ringer det på dörren. Jag står som förstenad halvvägs upp i trappen och Martin öppnar dörren.
Där står 5 halloweenbarn och ropar "Bus eller godis!"
Jag börjar skratta hysteriskt och ropar tillbaka "Å här står jag i bara trosor!" varpå en av barnen sliter av sig masken och säger "Hej Ellen".
Det är ett av mina parkourbarn som osäkert står och tittar på mig, som fortfarande inte har dragit upp byxorna och fortfarande skrattar hysteriskt.
Sen funderade jag hela kvällen på om jag kan bli åtalad för blottning.
Och så gick det till när Martin och jag för första gången fick besök av Halloweenbarn!
