Moster Ingrid har lämnat mej själv med butiken och dragit till Kreta.
Hon är cool, min moster, som vågar lämna mej själv med dyrbarheter.

Och fan, det har gått riktigt bra.. förutom den värsta katastrofen jag någonsin varit med om i denna affär (och egentligen en till som jag löste själv).

HUR typiskt är inte det?! När hon sitter några 100 mil härifrån, ja då minsann passar saker på att jävlas. Eller saker, människor var det egentligen.

Sån otrolig jävla tur att Emil var i närheten. Jag var så nära att gråta när katastrofen inträffade, och då höll jag precis på att återhämta mej från minikatastrofen. Känns ju sådär proffsigt att nötjuta framför en affär full med kunder..

Så jag höll det inne. Sen var jag skakis i en timme efteråt bara.

Men allt är okej nu. Jag är okej. Affären är okej. Och det mesta i den.