Idag var det lite speciellt på friskisen..
Tanten som höll i passet hade nämligen noll taktkänsla.

Det blev en jävla utmaning att göra alla rörelser i otakt till musiken.
Och det var inte bara i otakt, tanten hade inte ens något mönster i det hela.
Hon körde på precis som hon ville..

Lite spänning i tillvaron alltså.
Som att backa bilen utan att skrapa rutorna.