Tack för maten

Jag har slutat amma!
Känns jättekonstigt och sorgligt men Lo är nöjd med flaskan och hon sover längre perioder på nätterna. Martin kan äntligen mata henne också och mitt psyke håller på att förlika sig med det hele. Den enda som inte fattat galoppen än är min kropp:


Oh the glamour of föräldraskapet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0