Ingen idé att ni åker till Karlstad. Jag har köpt allt.
Allt är slutt, finito, och borta. Så, nu har jag besparat er bensin och tid.

Mama fick bara ett litet utbrott. På den långsamma kassörskan på Indiska.
Hon började lite försiktigt med att himla med ögonen. Sen viska lite i stil med
"fan vilken tid det tar".

Sen brast det. Då sa hon högt och tydligt och jävligt irriterat
 "Men va faaan! Hur jävla långsam får man va?!"

Sen la hon alla saker hon tänkt köpa på golvet brevid kassan och gick.
Fatta vad jag hade skämts ögonen ur mej om jag hade varit 14 år!

"Herreguwd mamaa vad piiinsamt! Nu kan jag aldrig mer åka till Karlstad,
 shyrre morsan!"
hade jag nog sagt. Men mitt tjugoåriga jag skrattade bara högt och ojade sej lite.

Nu ska jag kolla vidare på dom högintellektuella danska fruarna med stora fejkläppar och små knähundar. Sänka mitt IQ lite, som pappa skulle ha sagt.